Första ämnet ut: Vad är egentligen lagom?

Den goda Karro hoppade direkt över några steg i svårighetsgrad, för hur ska man egentligen förhålla sig till begreppet lagom? Som snusvänster är jag splittrad, men fine vi försöker.

Instinktivt tror jag att vi alla inte vill vara så lagom, man vill sticka ut, bryta mot normen och vara någon. Det är helt enkelt fult att vara lagom. Jag är en rätt glad prick men en gång jag blev rätt ledsen, var när jag i Humanisthuset på Umeå universitet såg en bild av mästerfotografen Sune Jonsson. Den svartvita bilden föreställer en gammal man, i en riktigt gammal kökssoffa i ett ännu äldre hus. Man ser att han är en riktigt old school bonde i Västerbotten som bröt upp stenar med bara händerna, han ser heller inte särskilt glad ut. Ovanför honom hänger en sån där klassisk broderad tavla med ett mycket lagomt bibliskt budskap: "Var trogen in i döden så ska jag gifva dig livets krona". Typ, se till att du har så tråkigt du bara kan medans du lever, men när du väl dör blir det jävligt roligt. När lagom goes Luther vill inte jag vara med.

Samtidigt är jag en rätt nostalgisk person och när jag väl tänker efter så dryper många av de saker jag vurmar för rätt igenom av lagomhet: Lilla sportspegeln,folketspark,familjepizza,billig bag-in-box,Vasa Loppet, det fantastiska begreppet "den svenska modellen",public service,postgiro,Ettans lössnus och VM i fotboll. Fluortanter,syo-konsulenter,simborgarmärken,text-tv,en lagom veckopeng och Karl-Bertil Jonsson på julafton.

För att få rätsida på detta så är nog min slutsats att lagomhet för mig rätt mycket handlar om trygghet. Som snusvänster är jag också lite vänsterkonservativ, jag gillar inte när man tar bort Tom och Jerry ifrån Lilla-sportspegeln eller när man inför dubbel-lott i bingolotto, lite ska få vara som det var förr. Däremot blir jag ledsen när lagomheten gör att gamla bönder i Västerbotten inte får ha roligt eller när folk envisas med att svänga sig med Ja, det är jämna plågor eller Tala är silver, tiga är guld.

Men är det inte så att lagomheten också innefattar att man helt och hållet inte ska ta ställning, det finns ju två sidor av samma mynt.

Gå nu för gudsskull in och rösta på Karros sida http://amertume.blogg.se/, men det viktigaste är att ni röstar.

Jag och kamrat Snusvänster: En presentation

Det finns gråsossar, rödvinsvänster, frasradikaler och en massa andra politiska prefix. Jag är snusvänter i första hand, i andra hand är jag Robert.

Snusvänstern är är den nya folkrörelse som hitills bara rymmer mig. Men gott folk, fraserna behöver funktion och ord behöver handling. Snusvänstern är förgrymmad att det som kallas det politiska samtalet idag pluttifierats till den milda grad att dom som samtalar bara säger meningar bestående av tre ord utan innebörd. "Alla ska med" typ. Inom snusvänstern kommer man väldigt sällan citera Karl Marx eller någon påhittad väljare som får ge tillfälligt alibi. Leve den bildade arbetaren helt enkelt, den som alltid brytt sig mer om sitt snus än "Manifestet" och som alltid kommer veta bättre än ombudsmän och kårbyråkrater som mig.

Kort om min motståndare. "Aaron" är en mycket sympatisk och trevlig person, en sån som man inte blir ett dugg arg på om han lägger upp fötterna på bordet var min första tanke om ni förstår hur jag menar. Jag respekterar dig "Aaron", men räds dig inte. Snusvänsterns trupper väntar på marschorder och kommer visa att Umeå inte flankeras av några postmoderna situationstecken.

Låt oss börja!

Duellen

Mycket av Snusvänsterns liv och väsen kommer gå ut på att duellera mot Linköpings egen baron, självaste Aaron Axelsson. Alla folkrörelser har växt fram i någon form av konflikt, Snusvänstern har valt denna.

Pimp the blogg

Jag måste ju pimpa min blogg.

Hur lägger man upp bilder kamrater?